jag vet inte upp eller ner på livet. 

jag vet inte upp eller ner på mig själv.

kylan mot min kind, mot min kropp. kylan tränger in, in i mitt hjärta. 

jag är tom. jag vill bara försvinna. 

att falla för en människa som inte faller tillbaka. 

att jag är den människan som faller, faller så jävla lätt och så jävla hårt. 

faller, förälskad. 

att tycka om dig tar kål på mig. 

inget gensvar på något. du mår dåligt men jag är inte den du hör av dig till. 

jag vill vara den du hör av dig till. jag vill vara den du vill höra av dig till när du mår dåligt. 

men jag är luft. eller de är så jag känner mig, att jag bara är okej när du behöver mig, när du mår bra och vill ha kul.

jag vill också ha kul, men kul som ett liv med skratt, glädje och galenskap. så som det är när vi mår bra du och jag. 

men så fort något händer så finns jag inte. när jag vill finnas som mest. 

jag hatar dig, nej hatar är ett för starkt ord. men jag tycker inte om dig. eller jo, jagg tycker om dig men inte hur du behandlar mig. behandlar mina känslor. 

jag kan inte tvinga dig till att tycka om mig. men då du vet mina mörkaste sidor, du vet mina känslor för dig, så borde jag ändå få ta en liten del av dig. jag borde vara en som du bryr dig om, för det säger du ju att du gör. men hur många säger du det till då? när din telefon ringer till 05.30 på morgonen. att se dig aktiv, men inte höra ett ord. det ska inte ta 12 timmar innan man svarar den männsiskan som man säger att man tycker om. det ska bara inte det. 

jag ska inte behöva känna mig bortglömd, som ett andrahandsval eller inte värdig. i hate it, hate that feeling. 

vad är vi? finns vi? är vi ett vi? vill du vara ett vi? varför ska jag jämt sätta mig själv längst ner på botten genom att tycka om någon som inte tycker lika dant? 

jag är less.